Jag våndas en hel del inför den här texten. Den kommer att handla om Acta-avtalet och jag är rädd att jag har förlorat hälften av er genom att bara använda ordet. Det är förståeligt. Alla dessa bokstavslagar om internet – Sopa, Pipa och Ipred – är som akut narkos, även för mig.

Men ge mig tre minuter, det här är viktigt.

Häromdagen skrev en regeringsrepresentant från Sverige under en avsiktsförklaring som riskerar att göra internet till något du kan bli avstängd från. Som kan tvinga tullen att scanna igenom dina prylar efter upphovsrättsskyddade bilder och göra internetleverantörer till nätpoliser.

Men vi tar det från början.

I grunden handlar det om att företag med immateriella produkter – bild, musik, patent eller film – har förlorat greppet om sin marknad. När kunden inte längre bara konsumerar, utan genom internet både producerar och distribuerar har det blivit ekonomiskt jobbigt för företag.

Kontrollen har minskat och därmed också pengarna. Företagen via branschorganisationer har därför arbetat hårt för att lagstifta mot internet och den förlorade kontrollen – men misslyckats.

Det senaste försöket kallas Anti-counterfeiting trade agreement (Acta). Det är det slugaste hittills. Istället för att vara ett lagförslag är det ett avtal, vilket innebär minimal insyn för utomstående.

Med skydd av sekretess har branschföreträdare kunnat träffa politiker från Sverige och hela världen för att förbereda och processa fram ActaA i absolut hemlighet.

Information som läckt ut om avtalet har varit hårresande, men i det slutgiltiga avtalet var de mest kontroversiella delarna borta. I stället fanns en ny paragraf om att en särskild Actakommitté ska inrättas med makt att ”ändra regler och processer”.

Någon begränsning för vad som får ändras anges inte. I praktiken innebär det att kommittén skulle få total frihet att göra om avtalet – efter ett godkännande.

Paragrafen öppnar slussarna för alla möjliga konspirationer för vad som kan införlivas i efterhand.

I de protokoll som läckt från tidiga Actaförhandlingar fanns idéer om att internetleverantörer skulle göras ansvariga för att kontrollera om medborgare mejlar eller länkar till upphovsrättsskyddat material. Att medborgare skulle få tre chanser innan de helt stängs av från internet.

Exakt hur illa avtalet är underströks i torsdags när den person som av EU utsetts att föredraga avtalet, Kader Arif, avgick i protest. I ett uttalande förklarar han att Actas utformare gjort ”allt de kan” för att ”förhindra Europaparlamentet att tycka till om avtalet”.

Acta-avtalet är både lömskt och fullt av dimridåer. Men mest besvärande: Det är ett avtal Sverige i veckan gav sitt bifall till, genom att underteckna en avsiktsförklaring.

Än är det inte avgjort. I vår ska avtalet passera Europaparlamentet.

Men innan dess måste Acta bli något annat än en sömnig bokstavsförkortning – för både allmänhet och makthavare.