Vi är som luft
Du ser oss inte
Vet knappt om våran existens
Du har igen aning om vilka vi är
eller våran uppgift..

I era ögon är vi ingenting
lika bortglömda som gamla kungar
lika genomskinliga som själva luften
Du håller andan ,
för att slippa andas oss
Du ser förbi , igenom
För att aldrig möta våra sorgsna tomma blickar
Dem blickarna som blev till när vi var som erat centrum.
Dem blickarna som tillslut fick oss att ge vika
som gjorde att vi backade
Vi valde aldrig att komma hit
Vi valde bara bort att vara eran träffpunkt.
Vi orkade inte
och ni sköt oss
som ett blodbad
sedan var vi bara bortglömda

Tiden går så snabbt
Så att jag knappt hinner att tänka
Igår var vi barn
Idag är vi vuxna
Nu är vi påväg ut i livet
med hundratusentals misstag att begå.
Det är skrämmande
Vi flyttar och riskerar att tappa kontakten
Jag känner inte ens alltid igen mina närmaste vänner
Dem satsar stenhårt på sin karriär
Och jag beundrar dem för modet
Att ge sej av , att börja om på nytt
Att forma om sej oich bli någon , på ritkigt
Flytta hemmifrån , flytta ihop
Ge sej av
Skolan tar slut och vi fortsätter att utväxlas.

Jag kommer att sakna allt vi hade tillsammans
jag kommer att sakna att inte kunna träffa personer när man vill
När sommaren är slut och hösten kommer
försvinner allt ner i förrgårns svarta hål
Då är alla dagar ett minne blott
Vi kommer kunna se tillbaka på så mycket
både bra och dåligt
Jobbiga tiden och bekymmerlösa dagar
Vi kommer alltid att minnas hur lätt vardagen var
Och vi kommer att längta tillbaka
men inte alls lika mycket som vi längtar vidare
Vi är livrädda att fastna och stå still
Vi vill frammåt , med rasande fart
Vi vill vidare
och vi vill långt
Och jag vet att alla ni som kämpar
även kommer lyckas
Och jag stå kvar , svag som är
och vara stolt över allt ni gör
Och framförallt stolt över att ni var mina nära vänner
Att jag fick se er ge er av
Se er påbörja era framtidsdrömmar

Lycka till , det behöver vi alla
Men tvekar du eller tappar tron
Finns jag kvar här oich hjälper dej att hitta den.

Jag vill oxå bort , jag ska bara invänta min tid.
 Men glöm aldrig att jag älskar er föralltid!

Du stod ut med mej så länge.
Du orkade se så mycket som man inte borde behöva
Något en vän ska skydda dej ifrån , men det gjorde inte jag.
det var du som skyddade mej mot mej själv
Ingen annan kunde hota mej så , bara jag
Och det var bara du som kunde rädda mej.

Du såg mej så jävla dåligt
så dålig och jag minns det inte
för jag var så borta
Men någonstans imon dej tänkte du
'' Där finns min lilla flicka ,
bakom dem tomma döda ögonen lyser gnistan fortfarande.
Jag måste bara hitta den och ge den tillbaka.. ''
Och du letade och letade.
Du hjälper mej så många gånger.

Men nu , tillslut
orkar du inte...

Jag ville alltid finnas för dej
även då när dom tog och låste in mej.
Jag ville vara där du var
Skydda dej från allt.
Men med tiden föll jag
och du blundade för allt.
Allt som innan hade spelat någon roll
Allt det där mellan dej och mej
 Javisst. Jag ändrade mej
Sånt händer med tiden
Fast du sa att det blev nåt negativt
och jag kunde inte göra något åt det
hur mycket jag än ville..

Jag började bli sämre igen
och det gjorde så ont att bara se dej gå förbi
som om du inte såg mej ligga där och skrika efter hjälp
Men du valde en annan väg ,
så säg inte att det bara är jag som har förändrats
Det har vi båda två
Vi är inga barn längre , vi är vuxna
Det är tufft att ta egna beslut
att veta vad som är rätt och fel
Det är svårt att alltid göra rätt
när det andra känns mer sant eller självklart.
Men det var så jag förlorade dej
Du orkade inte med att jag blev äldre , annorlunda.
 Men jag saknar dej , jag saknar oss...

Vad har hänt med mej ?
Jag sa attr ensam var stark
Jag sa att kärlek var för töntar som inte kunde slåss
Jag hade fel.
Jag visste att när jag var med dej
så kände jag mej trygg
Du gjorde mej säker
Jag jag kände mej också instängd , trodde jag
Inbillade mej själv att det skulle vara skönt att vara ensam
bara ett litet tag
Få vara ifred från alla
vilket jag var van vid förr
Att kunna gå undan och gömma mej ett tag
när jag kände behov
Men nukänner jag mej bara otrygg och vilse utan dej
Det är inte skönt att vara ensam
det är totyr
Jag saknar att ha dej här , hos mej
Jag behöver dej
Du får mej att orka lite till
Tillsammans är vi starkare!

Ibland behöver man bara känna sej behövd
som om någon var fruktansvärt beroende av en
Att någon alltid kommer att behöva en så mycket
att man inte kan ge upp
Att någon behöver en så starkt
att man inte ens hinner tänka tanken på att dö
Snälla behöv mej!
Behöv mej så förbannat mycket
Ge mej orken , viljan och kraften tillbaka
Jag lovar , jag ska inte göra dej besviken
Jag ska aldrig svika dej
Bara du behöver mej

När kommer den där perfekta dagen att få slut på sitt lidande ?
När kommer den där efterlängtade , speciella dagen att sätta stopp för allt
Jag har väntat , tänkt och letat efter detta speciella tillfälle länge nu
Det ska vara sorligt och vackert
Jag vill ha det perfekt.
Men orkar snart inte vänta längre.
Jag kan nöja mej med idag
Ingenting blir ändå aldrig som man tänkt sej
Idag  lyser solen kanske inte som jag vill
Idag kan det se skyldigt ut att gå ut i klänning , när det regnar.
Idag kanske inte känns som mi dag alls  ,
men den kan bli....




Förlåt för att jag tappat tron
Förlåt för att jag tappat orken
Förlåt för att jag har slarvat bort viljan
Förlåt för att vinden snart blåser ut min sista livslåga.
Jag bad aldrig om det..

Tänk på vad du lärt mej
var stolt över ditt verk!
Du gjorde mej till en människa igen
gener och beteende som hade suddats ut.
Du hjälpte mej upp på benen gång på gång
Och du såg det små fina sakerna och lät dem växa.
 Du stod ut när jag var väldigt sjuk
du fanns kvar när jag blev bättre
Du fanns där när jag än en gång föll
Och byggde upp mej
bit för bit.
Allt du gjorde var så vackert
Men jag var väl dun och naiv , tog din vänskap förgivet
Men jag förväntade mej aldrig att jag skulle göra nåt annat heller
Jag sålde mn själv för din skull
Och skulle kunna göra det igen.
 Men någonstans på vägen tog din vilka och ork slut..
Kanske var det för att under så många år var allt så jävla resultatlöst
du tappade kanske lusten
Jag var itne värd all energi längre
Och jag kan faktiskt förstå dej , hur ont det än  gör..
  Men tänk tillbaka på allt bra du gjorde
Vem du än var igår , eller vem du än blir imon
kommer jag alltid älska dej!
Du tog fram det små , nästan osynliga , fina sakerna
och lät dem växta
tills dem blev enorma.
Du hjälpte mej tillbaka till verkligheten
Du gjorde allt andra bara pratar om , men inte ens vägar försöka med!
Och jag älskar dej fortfarande väldigt högt!
 Jag ber om ursäkt för att jag häll på att förstöra dej
och jag ber om ursäkt för att jag inte kunde ge mer
Men tro mej , jag ville ge dej allt!


Kommer långsamt gå i söndet när du inte är hos mej
Men jag vill att du är stolt
Du lyckades med så mycket
Du räddade en liten flickas liv!

Tack för att du orkade
Tack för att du förde mej tillbaka till verkligheten
Jag vet att mina tomma ögon bad dej ge dej av ,
men du stannade kvar. K <3