Idag har min älskade lilla hund, Valkyria, blivit moster! 

Syster Ikona har hittills fått en liten pojke. 

Både valpen och mamman mår bra och förlossningsarbetet fortsätter. 

Både Valkyria och syster Ikona är av rasen chihuahua. 

Som dem flesta vet så är chihuahua är väldigt liten ras

och min lilla Valkyria sluta växa vid 10 månaders ålder. 

Detta innebär att hon är FÖR liten för att någonsin få egna valpar. 

Jag skulle ALDRIG utsätta min lilla tjej för dem enorma riskerna! 

Men idag blev hon som sagt moster för första gången! 

Ikona och matte Claudia, vi är med er i tankarna och har varit hela dagen! 

 

 

Sanna du var värd det 

Allt

 

 

 

 

Mina fina pojkar 

Ikväll tröstar ni mig 

Älskade Sanna 

Vad jag saknar dig...

 

Detta inlägg hade i princip kunnat bli en hel novell 

Men jag ska fatta mig kort.

 

Jag har, i större delen av mitt liv, kämpat mot anorexi!

Det här inlägget kommer inte att vara min anorexikamp utan tiden efter och vart jag står idag. 

Kortfattat. 

 

Jag har sedan 2013 varit "frisk" från mig anorexi. 

När jag säger frisk menar jag givetvis passivt sjuk. 

Tankarna och bilden av mig själv har aldrig släppt eller försvunnit. 

Egentligen har jag bara lärt mig att jag helt enkelt ser fel. 

För det gör jag. 

Idag väger jag 46kg och är 165 cm lång. 

Men jag ser fortfarande mig själv som 120kg! 

Alltså HELT FEL. 

Jag är väl medveten om detta! 

 

Jag kan sedan innan inte känna någon hunger 

mmen jag har lärt mig när, hur, hur ofta och hur mycket jag behöver äta för att överleva och för att klassas från frisk. 

Min idealvikt ligger på 52kg, vilket är lite över än vad jag väger idag. 

Mmen kom igen! 

Sex kg är väl inget problem att gå upp? 

Eller..? 

 

Jo, för mig är det ett satand problem! 

Rent ut sagt. 

Jag har nämligen under det senaste fyra månaderna sakta men säkert börjat rasa i vikt. 

Det handlar om ca 1kg i veckan och jag vet inte vad jag ska göra för att sluta (?!) 

 

Jag går en gång i veckan till en sjuksköterska från ätstörningsenheten på öppenvården i Mölndal. 

Varannan vecka vägs jag, tar puls och blodtryck 

och varannan vecka har vi samtal kring mat och ångest. 

Jättebra? Javisst! 

Det är bäst hjälpen kg fått på länge. 

 

Jag är helt öppen och ärlig mot henne gällande min mat

främst för att jag har en dotter att ta hand om och jag har inte längre något utrymme i mitt liv att vara anoretisk. 

Jag äter dagligen en bra varierad vegankost som min sambo lagar. 

Frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat. 

Jag tränar inte och jag spyr inte 

Men av någon anledning slutar jag inte heller att gå ner i vikt... 

 

Detta är för mig en daglig kamp mot klockan, innan öppenvården beslutar sig för att lägga in mig, men också mot min kropp! 

 

Nu vakne min dotter så jag måste gå och ta upp henne. 

Forysättning följer... 

 

Saknad som river i bröstet 

Tomhet som ekar i kroppen 

Händer som skakar 

Tårar som blöder 

Lungor som inte tar in luft 

Men hjärtat det slår hårt

 

Jag vet att jag kommer överleva detta, för er 

Mormor 

Sanna

Alex 

och min älskade Ophelia 

Jag kommer aldrig att ge upp

 

Styrka kommer inifrån 

Den finns där sällan från början 

Den är något man själv bygger upp

och i motgångar förstärker 

 

 

 

 

Över en månad har gått 

Men jag har nog fortfarande inte helt förstått 

Att någon så vacker, så fin 

Har lämnat denna värld och inte längre är vid liv 

Älskade Sanna, du saknas oss 

Men att du funnit lycka och ro önskar jag innerligt förstås 

Jag saknar dig så att det känns som min kropp ska gå sönder 

Genom åren har du gett mig så mycket kärlek och stod, du utförde under 

Älskade, underbara du

Det var inte din tid 

Men hjärtat mitt, 

vila i frid 

Så mycket skönhet, så mycket söthet 

så mycket kärlek 

I allt mitt mörker

 

Jag har så mycket värme och ljus i mitt liv 

Men allt jag ser är mörker i tunnelns slut 

Inget annat

Jag är trött på att se mörker, trött på allt mitt hat 

Men jag drunknar nästan i det 

mer och mer för varje dag 

 

Min fina sambo 

mitt älskade barn 

Ni ger mig styrka och kraft att stiga upp ur sängen varje morgon, varenda jävla dag 

Jag älskar er oändligt, tills mitt hjärta slutar slå 

Mer och mer 

Större, högre och starkare

för varje sekund, minut, månad, år 

 

 

 

Sanna
08/06-1990 - 20/02-2016

Love you
Always and forever
Rest in peace
my beautiful angel...

Ingen mer smärta som tynger i ditt bröst
Ger oss, i denna stora sorg, en gnutta tröst
När natten skymmer
Och tankarna rymmer
Minns vi dig så älskad och underbar
Vi kommer ses igen, jag vet bara inte var
Du saknas oss alla som höll dig kär
Det känns konstigt att inte ha dig hos oss och veta vart du är
Tankar som tynger
När natten skymmer
Minns vi dig, din godhet och kärlek
Du var för så många både värme och trygghet
Tack för tiden du fanns hos oss
Att du funnit lycka och ro önskar vi alla nu förstås
Du var ljuset i våra liv
Jag önskar att allt sluta annorlunda, att du såg ett annat alternativ
Älskade, underbara du
det var inte tid tid
Men hjärtat mitt
Vila i frid