Självmodstankar

Ångest och panik

Diagnoser

är inte något vackert

och inte heller något att efterapa
eller sträva efter

 

Det finns inget veckert med att må dåligt

Det finns inget fint bland taggtråd och törnrostaggarna
Rosorna har röttnat och världen har gått sönder
Det låter kanske tragisk
Och tragisk är ordet jag söker
Det är så det är
att leva imn värld
Så fortsätt kömpa för du är långt ifrån botten , även om det inte känns så
Det finns inget pris att vinna
Bara massa att förlora
Som vänner och dej själv

Försköna aldrig rakbland, diagnoser , deprission och mediciner

Allt är bara fult och smutsigt

Att jag är skadlig för dej

Att allt jag säger eller gör

Blir något annat i dina öron

Allt du vill är att höra nåt bra ,

något positivt

Men jag kan inte ge ut en enda komplimang

utan att det tolkas fel

Jag önskar dej allt gott i världen

Och jag önskar många gånger att jag kunde ge dej något fint

Fast så kommer det aldrig bli
Vi var inte menade för varandra

Min lillebror fyllde förövrigt 18 så gissa om jag känner mej gammal

Jag skulle ut till Asperö för att fira deras födelsedag med släkt och vänner

 

Bussen jag skulle ta till stationen var försenad
Så jag missade tåget till stan
och spårvagnen
Tog en annan buss till stan ist

MÖTTE HÅKAN HELLSTRÖM

och jag dog av gllädje när han log

Väl ute på ön några timmar senare brände mej jag på en cigg och fick en blåsa

Ont som satan då jag är överkänslig för värme
Båten jag skulle ta hem sedan var också försenad
Så jag missade spårvagnen och fick vänta på nästa
Skulle hoppa av vid drottningtorget men det var spårarbete så vagnen gick till Hisingen ist för Bergsjön
Missade då tåget andra gången denna dagen och skulle ta en vagn till mölndal
Satte mej på fel vagn och tog en jävla omväg
Hade jätteskoskag och ont i foten efter att jag ramlade på fyllan  förra helgen
Kom till Mölndal , fick vänta på nästa buss 

Alex var med under hela dagen och sprang och köpte cigg och energi dricka

Bussen kom , körde inte hela vägen hem till oss så vi fick gå några hållplatser
med mitt skoskav
Kom ÄNTLIGEN hem
Min fot blödde, jag var trött, arg på västttrafik, arg på vädret, törstig och behövde mitt förbannade socker
Men när jag ramlade ihop i soffan tänkte jag 

''Fy fan vilken dag, men det var värt det

Jag mötte Håkan''



Det är så jag sgäer det

Minnerna kan vara jobbiga att bära

Lukter, ljud och smaker från förr kan få en att minnas sådan man förträngt

Mitt sätt att glömma har varit att bli arg

Och ta ut ilska på nåt helt orelevant

Blev jag arg konsentrerade jag mej på just det - att vara arg

Men tilllslut var minnerna för många

som plågade mej

Jag gjorde som miljoner andra

och valde en väg att glömma

Alkoholen blev min lättaste, snabbaste och billigaste väg

Ibland undrar folk om jag dricker för mycket

Jag ser att dem är oroliga

Men jag tänker mer på vad jag skulle ha gjort om jag inte drack

Och det är saker som är mycker värre

Jag har inte problem med alkohol

Jag har problem med mej själv

Problem jag vill och bode lösa

Men finnas aldrig rätt vägar att gå

Sanning på saker

Eller svar på frågor

Det mesta från min barndom och fram tills idag är bortglömt

Medvetet

Men mest av dem sakerna är förträngda

För dem är för mycket än jag klarar av

Varje helg känner jag mej som en ny person

Utan problem eller trasiga minnen

Så vad gör man inte för att glömma ?
En natt utan tunga tankar är värda mycket för mej

Mer än min hälsa på många sätt och vis

Men kan inte ritkigt höra vad dem säger

Jag är rädd , igen

För förra gången gjorde jag så mycket dumt

På grund av vad dem sa

Jag vet att dem egentlignen inte finns

Att dem inte är på ritkigt

Men för mej , i mitt huvud

och i min verklighet

är dem minst lika riktiga som jag

Vad vill ni mej ?
Jag har tagit mej långt och vill inte falla tillbaka...
Snälla , Lämna mej ifred!

Hela hennes skolgång jar hon kämpat sej igenom
Hon är en fantastisk och underbar tjej
Jag ser hennes smärta

Jag ser vad dem har gjort med henne>
Hon är trasig, förstörd
Varför ska så dåliga saker hända så fina och bra människor ?
Hon förtjänar allt

Allt och så mycket mer

Hon förtjänar att få chansen att må bra
Att folk ska sluta klaga och trycka ner henne

Hon är stark , starkare än vad hon tror
Men nu för tre veckor sedan orkade hon inte mer

Hon klarade sej

till sin stora förtvivlan
Hon kände sej efter alla dessa år att det inte fanns någon annan lösning

Jag är inte berädd att förlora henne

Jag vill ladrig släppa taget
Hon är lik mej , på många sätt

Och jag vet hur ont det gör varenda dag

Våra monster lever kvar inuti oss

Dem lämnar oss aldrig

Mobbarna växter upp , kommer förmodligen på att dem varit svin och idioter

och ångrar sej

Men det hjälper inte oss en sekund

I våran verklighet och mardrömmar

Lever dem vidare imon oss

Vi släpps aldrig fria
Vi tvingas leva med det varje dag

År efter år

Hon visar styrka och mod

Men är inte mer än människa

Vi bestämmer inte vad vi känner

Vi kommer inte över saker för att tiden går...

Och man lär sej inte leva med svårigheter bara för att någon säger att vi kan släppa det

efter att ha väntat flera år på den utan resultalt

Jag önskar att jag hade styrkan att ge den till dej

Men det ahr jag inte

Den saknasFör när jag ser på dej

Så ser jag bara ilskan och hatet

Föraktet som jag har mot dej

Det finns ingenting du kan säga eller göra

för att få det att försvinna

Inget alls

Jag måste komma över den gränsen

Men har ingen jävla aning om hur det ska gå till..

Du är föralltid dömd att vara hatad av mej.