Du stod ut med mej så länge.
Du orkade se så mycket som man inte borde behöva
Något en vän ska skydda dej ifrån , men det gjorde inte jag.
det var du som skyddade mej mot mej själv
Ingen annan kunde hota mej så , bara jag
Och det var bara du som kunde rädda mej.

Du såg mej så jävla dåligt
så dålig och jag minns det inte
för jag var så borta
Men någonstans imon dej tänkte du
'' Där finns min lilla flicka ,
bakom dem tomma döda ögonen lyser gnistan fortfarande.
Jag måste bara hitta den och ge den tillbaka.. ''
Och du letade och letade.
Du hjälper mej så många gånger.

Men nu , tillslut
orkar du inte...

Jag ville alltid finnas för dej
även då när dom tog och låste in mej.
Jag ville vara där du var
Skydda dej från allt.
Men med tiden föll jag
och du blundade för allt.
Allt som innan hade spelat någon roll
Allt det där mellan dej och mej
 Javisst. Jag ändrade mej
Sånt händer med tiden
Fast du sa att det blev nåt negativt
och jag kunde inte göra något åt det
hur mycket jag än ville..

Jag började bli sämre igen
och det gjorde så ont att bara se dej gå förbi
som om du inte såg mej ligga där och skrika efter hjälp
Men du valde en annan väg ,
så säg inte att det bara är jag som har förändrats
Det har vi båda två
Vi är inga barn längre , vi är vuxna
Det är tufft att ta egna beslut
att veta vad som är rätt och fel
Det är svårt att alltid göra rätt
när det andra känns mer sant eller självklart.
Men det var så jag förlorade dej
Du orkade inte med att jag blev äldre , annorlunda.
 Men jag saknar dej , jag saknar oss...