Tänk på vad du lärt mej
var stolt över ditt verk!
Du gjorde mej till en människa igen
gener och beteende som hade suddats ut.
Du hjälpte mej upp på benen gång på gång
Och du såg det små fina sakerna och lät dem växa.
 Du stod ut när jag var väldigt sjuk
du fanns kvar när jag blev bättre
Du fanns där när jag än en gång föll
Och byggde upp mej
bit för bit.
Allt du gjorde var så vackert
Men jag var väl dun och naiv , tog din vänskap förgivet
Men jag förväntade mej aldrig att jag skulle göra nåt annat heller
Jag sålde mn själv för din skull
Och skulle kunna göra det igen.
 Men någonstans på vägen tog din vilka och ork slut..
Kanske var det för att under så många år var allt så jävla resultatlöst
du tappade kanske lusten
Jag var itne värd all energi längre
Och jag kan faktiskt förstå dej , hur ont det än  gör..
  Men tänk tillbaka på allt bra du gjorde
Vem du än var igår , eller vem du än blir imon
kommer jag alltid älska dej!
Du tog fram det små , nästan osynliga , fina sakerna
och lät dem växta
tills dem blev enorma.
Du hjälpte mej tillbaka till verkligheten
Du gjorde allt andra bara pratar om , men inte ens vägar försöka med!
Och jag älskar dej fortfarande väldigt högt!
 Jag ber om ursäkt för att jag häll på att förstöra dej
och jag ber om ursäkt för att jag inte kunde ge mer
Men tro mej , jag ville ge dej allt!


Kommer långsamt gå i söndet när du inte är hos mej
Men jag vill att du är stolt
Du lyckades med så mycket
Du räddade en liten flickas liv!

Tack för att du orkade
Tack för att du förde mej tillbaka till verkligheten
Jag vet att mina tomma ögon bad dej ge dej av ,
men du stannade kvar. K <3