Det är svårt att täkna positivt när allt i mitt huvud bara snurrar
och allt jag ser är mörkt
När tar tummeln slut och vart finns mitt ljus ?
Vill inte vara så här negativ till precis allt
Men det är svårt när allt runt omkring mej är svart och öde

Jag vill kunna glädjas åt sånt som innan gjorde mej glad
Kunna vara glad för andras skull
Tycka det är roligt att umgås med vänner
Gilla att vara ute och fest
Allt sånt som vanligvis tillhörde min vadrag och som jag var ganska nöjd med

Då var allting så självklart
Medicinerna funkade , jag sov rätt bra
Jag kunde skratta högt utan att behöva bekymra mej om att
någon skulle förstå att allt var falsk

Jag är rädd för att dem sk ta mej , igen
Att dem ska låsa in mej
Jag är rädd att jag fastnar där
Inlåst
därför fortsätter jag som om ingenting är fel
Men det tar så mycket kraft att försöka hålla fasaden uppe
Det tar så otroligt mycket energi att vara nån jag inte är

Jag tänker inte bli anledningen till att mina vänner ska må dåligt
eller behöver vara oroliga för mej
Även om jag vet att dem som står mej närmast ser på mej hur jag mår
Dem ser rakt igenom mej hur mycket jag än skrattar och ler
Låt mej se ljuset vid tunnelns slut