Kämpen mot kroppen

 
Detta inlägg hade i princip kunnat bli en hel novell 
Men jag ska fatta mig kort.
 
Jag har, i större delen av mitt liv, kämpat mot anorexi!
Det här inlägget kommer inte att vara min anorexikamp utan tiden efter och vart jag står idag. 
Kortfattat. 
 
Jag har sedan 2013 varit "frisk" från mig anorexi. 
När jag säger frisk menar jag givetvis passivt sjuk. 
Tankarna och bilden av mig själv har aldrig släppt eller försvunnit. 
Egentligen har jag bara lärt mig att jag helt enkelt ser fel. 
För det gör jag. 
Idag väger jag 46kg och är 165 cm lång. 
Men jag ser fortfarande mig själv som 120kg! 
Alltså HELT FEL. 
Jag är väl medveten om detta! 
 
Jag kan sedan innan inte känna någon hunger 
mmen jag har lärt mig när, hur, hur ofta och hur mycket jag behöver äta för att överleva och för att klassas från frisk. 
Min idealvikt ligger på 52kg, vilket är lite över än vad jag väger idag. 
Mmen kom igen! 
Sex kg är väl inget problem att gå upp? 
Eller..? 
 
Jo, för mig är det ett satand problem! 
Rent ut sagt. 
Jag har nämligen under det senaste fyra månaderna sakta men säkert börjat rasa i vikt. 
Det handlar om ca 1kg i veckan och jag vet inte vad jag ska göra för att sluta (?!) 
 
Jag går en gång i veckan till en sjuksköterska från ätstörningsenheten på öppenvården i Mölndal. 
Varannan vecka vägs jag, tar puls och blodtryck 
och varannan vecka har vi samtal kring mat och ångest. 
Jättebra? Javisst! 
Det är bäst hjälpen kg fått på länge. 
 
Jag är helt öppen och ärlig mot henne gällande min mat
främst för att jag har en dotter att ta hand om och jag har inte längre något utrymme i mitt liv att vara anoretisk. 
Jag äter dagligen en bra varierad vegankost som min sambo lagar. 
Frukost, lunch, mellanmål, middag och kvällsmat. 
Jag tränar inte och jag spyr inte 
Men av någon anledning slutar jag inte heller att gå ner i vikt... 
 
Detta är för mig en daglig kamp mot klockan, innan öppenvården beslutar sig för att lägga in mig, men också mot min kropp! 
 
Nu vakne min dotter så jag måste gå och ta upp henne. 
Forysättning följer... 



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback