Vi var bästa vänner ,
under väldigt många år
Jag litade på dej ,
med mitt liv
Du var mitt allt
Allt och lite till
Men det förändrades en dag
Du blev min största fiende
Du svek mej
Och jag trodde inte jag kunde leva utn dej

Nu har det gått många år
och jag tänker på dej ibland
Det är lättare att prata om det nu
Jag kan tillochmed se tillbaka på saker vi har gjort
och minnas att det var bra
Skratta åt vissa saker
För under åren hann vi faktiskt med en hel del
Men så ser jag dej på avstånd , eller något
Och ser att du gått vidare med ditt liv precis som jag har gjort med mitt
Jag förväntade mej visserligen inget annat
Men det får mej att undra
Om du också kan se tillbaka på tiden vi hade tillsammans med ett leende på läpparna
Att du kan berätta om saker vi gjorde tillsammans
Skratta åt det precis som jag
Eller har du lagt allt det bakom dej som om jag aldrig fanns ?
Som om vi laadrig existerade
Klandrar du dej för det som hände
eller försöker du skylla det på mej ?

Jag har klandrat dej för det du gjorde
och med all rätt
Men jag har förmodligen klandrat mej själv dubbelt så mycket
Undrat vafan jag gjorde som fick dej att göra så mot mej
Jag saknar fortfarande svar
Fast jag givit upp dem
Det blev som det blev
Det var väldigt synd
Jag saknar oss ,
jag saknar dej
Allt jag undrar är om du någonsin tänker på mej ?