Den 14 april 2010 slocknade en vacker flickans liv
Hon var bara 23 år gammal
Det var aldrig någon som såg att nåt var fel
Men en dag hittade hennes föräldrar henne död
En överdos tabletter
Och hela deras värd rasade

Hanna , älskade saknade underbara
Jag tillåter mej aldrig att prata om dej
Fast jag kan prata om Emily , Sonja
Men inte om dej
Vi hade kännt varann länge , i flera år
Men med tiden gled vi långsamt ifrån varann
Det betyder inte att jag slutade bry mej
Det betydde inte att jag jag inte längre älskade dej
Men varför jag kn prata om Emily och Sonja kanske beror på
att jag visste att dem skulle dö
Jag visste att Sonjas cancer skulle äta upp henne
medans jag bar stod brevid och tittade på
Jag visste att Emily var en ängel ,
för bra för denna världen
Jag visste att jag inte skulle få ha dem kvar
Men jag anade ingenting  när det gällde dej
Jag tillåter mej knappt att gråta för dej
För om jag gör det måste jag erkänna för mej själv att du är borta
och det vill jag inte

Jag mins ditt vackra blonda hår, dina mörkblåa ögon
och ditt leende
Jag minns din röst
men jag minns inte hur ditt skratt låter
Var det så längesedan du skrattade sist
Och ändå såg jag inte att något var fel

Man kan inte flrvänta sej att vem som helst ska märka något
Men jag om någon skulle märka det
Jag borde sett hur du mådde
Jag borde funnits där för dej
Berätta att du inte var ensam
Säga att jag älska dej

Förlåt Hanna
för allt jag aldrig gjorde
Allt jag skulle ha gjort



Långsamt börjar jag inse att jag aldrig kommer få se dej igen
Långsamt börjar jag förstå att det är försent
Långsamt börjar jag förstå
se verkligheten

Vi saknar dej Hanna
Vila i frid