Det var en tidig vårdag 2008
Solen sken , det var sen förmiddag
Jag satt på tåget , som så många gånger förr
Tänkte på hur jag skulle ta mej här ifrån
Medan tåget rullar och snabbt fattar fart får jag en tanke i mitt huvud
''Ängel , vad gör du nu ?''
Precis då börjar tåget tuta och bromsa
I tre sekunder stod jag som förstenad
Vi passerade precis förbi vårat lilla paradis under bron , på järnvägen
En plats som ingen mer än vi visste om
Jag var så säker på att du ställt dej framför tåget , utan mej
Utan någon
Jag var övertygad om att jag hade förlorat dej
det kändes som att mitt hjärta stannade
Blodet i min kropp för till is
Jag ville få luft men syret i vagen var slut
Jag kände mej yr
Helt borta
Precis när benen håller på att vika sej
och jag inte har nån kontroll över varesej mej själv eller nån annan
Har jag automatiskt tagit upp min mobil ur väskan , ringt ditt nr
Och från ingenstans så hör jag din röst
Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta
Jag är fortfarande inte medveten om att jag faktiskt har ringt upp dej
Du säger att jag låter konstig på rösten
Jag frågar ''vart är du ?? Vart är du nånstans ? Är du vid järnvägen ?!''
Du svarar förvirrat '' Nej , jag är i skolan. Men ska vi ses där sen?''
Jag vill bara skrika på dej
Satans jävla unge! Du skämde nästan ihjäl mej
Jag trodde jag hade förlorat dej
Jag trodde du var borta , död
Fan ta dej din jävla idiot!
Men svarar lungt '' Jag är på väg till stan. Vi kan gå dit när jag kommer hem.
Älskar dej , ringer när jag är i Lindome.''
Som om ingenting hade hänt
Men det tog en tågresa på över en kvar för mej att kunna röra benen ,
jag var osäker på om min hjärna spelade mej ett spratt
Om jag verkligen hade pratat med dej
eller var allt en dröm ? Inte på ritkigt
Efter den dagen satte jag en enda regel på vårat destruktiva liv
Ingen utan jag får vara själv vid järnvägen!