Jag trodde vi skulle hålla föralltid , men föralltid var tydligen inte länge nog...

Du & jag
skulle hålla i en evighet
Tiden vi skulle ge varann
var den dyrbaraste man kan tänka sej
Dagarna vi delade
och alla dessa år
Gjorde nog på vägen
Att vi glömde av vad vi kämpade för
Du trodde vi slogs för kärleken
Jag trodde vi slogs mot fienden
Men sanningen var nog att vi slogs mot tiden
Den tiden vi aldrig skulle få tillbaka
Den tiden som var så självklar att ge varann
Som nu bara känna som en rad blödande sår
Som snart kommer börja läka , jag vet det
Men ärren kommer alltid vara kvar
Så ska jag  minnas våran tid tillsammans
Smärtsam , dyster & fin
Livia Nilsson
Gud , vad jag älskade dej
Jag saknar det vi hade
Men nu står jag här ensam
tack var dej...
// Livia Nilsson



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback