Jag förlorade så hårt

Allting rasade en gång
Och jag lyckades aldrig riktigt resa mej
Verkligheten och drömmarna slogs i kras
Jag skar sönder mej på trasigt glas
Badade i ett hav av blod
Lyckades ta mej upp
över ytan
Men sen var det något som drog ner mej igen
Gång på gång
Jag förstod aldrig var det var
Och trots underbara änglar som sträckte ut sina händer
Bar mej på deras vingar
för mina var förstörda
Så försvann jag alltid tillslut igen
Tillbaka till det mörka hålet
Ensam , svag  och rädd
En liten Livia
Jag försökte intala mej själv att ensam var stark
Och att svaghet var ett tecken på att styrka också fanns
även om jag inte hade hittat den än
Jag inbillade mej själv även med att jag var livrädd med stil
Vilket jag trodde skulle kännas bättre om jag var
Men det gjorde det inte
Så varför i helvete fortsatte jag falla ?
Livia 2009
Jag fortsatte falla för att jag inte hade kommit över dej
eller våran vänskap
Därför gick jag ner mej
och fick aldrig chansen att stå på egna ben
För mina krafter räckte inte längre än till att resa mej
Det var inte ditt fel , det var mitt
Jag underskattade mina känslor för dej
Trodde väl att efter du sårade mej så hårt
slutade jag älska dej
Det var en stor fet lögn , jag lovar.
Lilla Livia
Men hur kommer man över det bästa som fanns i ens liv ?
Och hur gjorde man när man var rädd , med så kallad stil ?
Jag fortsatte som om ingenting hade hänt
Men något hade hänt
Du gjorde så jag förlorade mej själv
Och eftersom jag inte kunde komma över min absolut bästa vän
efter att hon svek mej
Bedrog mej
Skadade mej
& sårade mej
Kunde jag inte heller gå vidare
Jag vågade inte ta tag i mina problem
För jag var rädd att det skulle göra lika ont igen
Fast vad jag än sa
Så slutade jag inte känna
även om jag undvek mina känslor så länge det gick
Livia Lia Liiwa
Nu har det snart gått tre år
Jag har kommit över vänskapen vi hade
Ser den idag som något vackert
Men jag saknar den inte längre
Jag saknar inte dej så otoligt mycket som jag gjorde i början
Och jag har lärt mej att aldrig ta något förgivet
Jag förlorade inte bara dej den där gången
En sommarkväll i augyusti för snart tre år sedan
Jag förlorade mej själv också
det var det slaget som tog hårdast
Men jag behöver inte dej längre
Och kärleken som så länge brann har slocknat
Livia Nilsson
Tack för en tid tillsammans
nu ska jag ägna resten av mitt liv till dem som förtjänar det
Vilket är min underbara pojkvän och mina vackra kompisar
Som aldrig tappade tron på mej
Även om jag själv gjorde det
JAG ÄLSKAR ER! <3



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback