Visst är natten svart

Natten är kall , rå
och jag går ensam
Vart jag ska vet varken du eller jag
Men du sitter hemma
Med telefonen i din hand
och väntar på mitt samtal
Min mobil ligger kvar på en lekplats någonstans
I min ensamhet nynnar jag på en gammal låt
som du och jag en gång sjöng tillsammans
Jag minns din röst , din osäkerhet som speglade sig i låten
Precis som jag
Jag minns att jag älskade dej då
Så otroligt högt
Men senare den sommaren svek du mig
Så fruktansvärt hårt
Och jag föll isär
Du lät mej gå sönder
Ångrade ingenting
Men inatt gör du det
För jag sa till dej att jag inte kunde leva utan dej
Vet du ?
Jag ljög.
jag har någon anann , nån bättre!



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback