Ingenting var om det skulle i hennes liv
allt var upp och ner
Hon hade det
11 år gammal och hade redan gett upp
Vad fanns det för mening ?
Ingenting betydde någonting
Dagarna gick
För att få känna något började hon skära sej
Sedan slutade hon äta
Det spelade ju ingen roll
hon skulle dö i vilket fall
En enda kompis var allt hon hade
Och dagen hon bestämde sej var hon med sin kompis hela dagen
När skolan var slut stannade hon kvar på skolgården ,
hon sa att hennes mamma skulle komma och hämta henne
Så hon stt där och gungade i solen den vårdagen
Efter någon timme gick hon där ifrån
Faste besluten om vad hon skulle göra
Hon gick ner till stationen och hoppade ner på rälsen
Gick iväg en liten bit
Hon hör en tant skrika när hon fått syn på flickan på spåret och tåget kör rakt emot henne
Allting kändes som en dröm
Hon stängde av för att inte höra
och kollade på tåget när det närmade sej henne
hon visste att det inte hade en chans att hinna stanna i tid
Så hon stod där och log
Tänkte att snart är allt över
 Då hoppar en man ner på rälsen , drar tag i flickan
och slänger upp henne på perrongen
En hundradels sekund senare är han oxå där
Men då är flickan nästan utan synhåll
Hon hatade honom
Hon hatade honom så djupt att hon ville ta hans liv
För då trodde hon ju äntligen att allting skulle vara över
Hon skulle få lugn och ro...

Idag är hon 19 år , åker in och ut på psyket
Försökt att ta sitt liv ett antal gånger efter detta men dem gångerna har hon förträngt
Det hon minns tydligast var första gången
11 år gammal stående på rälsen
och se tåget komma som en räddning för henne
 Det händer att även än idag haar hon mannen som räddade hennes liv