Du var mitt allt
Både min natt och dag ,
min stjärna och min sol
min himmel och mitt hav
Vad skulle jag gjort utan dej ?
Och vem hade du varit idag om det inte vore för mej ?
Hur kunde allt gå så fel ?

Jag har tusen frågor , men kommer aldrig få några svar
Men mest av allt undrar jag  vad du tänkte när du ljög mej rätt upp i ansiktet
och gick där ifrån
Jag hoppas våran vänskap var värt det
och det antar jag att den var eftersom du fortsatte bakom ryggen på mej
 Det finns två människor idag som jag inte kan se in i ögonen på
Den ens är han
den andra är mej själv

Och så fruktansvärt länge har jag viljat hämnas
För att du skulle få känna hur det känns att bli så sårad och besviken
Jag ville att du skulle känna min smärta
 Men sen tyckte jag inte du var värt besväret , eftersom jag tydligen inte var värd nånting i dina ögon
Nu tänker jag annorlunda 
Det finns inte längre någon lust till hämnd ,
bara sorgen att  ha förlorat en vän...