Förlåt, föråt för allt. För min förbannade kluvna tunga

Jag är inte perfekt.
Så långt ifrån man kan komma
Jag är den där tjejen ni aldrig vill bli
och många kanske inte heller vill känna
För jag är jag ,
och jag är svår
Jag är bra på att dra ner folk
en egenskap jag hatar hos mej själv


 Just nu håller jag på att ge upp
För jag faller
så jävla hårt , som valigt.
Och jag vill kämpa vidare
Jag vill komma någonstans
men för varje dag , varje minut
tror jag inte på det
Jag tror inte på mej själv längre
Och jag vill inte ge upp
Jag vill klara mej själv
Jag vill inte dra ner dem jag älskar
Jag vill hjälpa dem att ta sej upp
Jag vill vara som vem som helst , orka lika mycket som alla andra
Ha ett så kallat normalt liv
Göra allt det där ni tycker är roligt
och själv kunna glädjas åt det
Men jag kan inte
för varje gång jag är på väg upp faller jag tillbaka
Jag håller på att tappa kontrollen totalt
och viljan om att kämpa
För jag tror snart inte längre på att jag nånsin kan bli frisk

Jag föddes sjuk ,
jag dör sjuk
Jag önskar bara att jag slapp att leva sjuk där emellan.

Jag i berlin. Jag blev ingen annan för att jag föröste rymma dit..



Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback