Jag hör er men ni hör inte mej...
Sen är blev barn - och ungdommar saker man kan behandla helt utan känslor?

Sen när blev det rätt att fatta beslut
över en kropp fulltankad med känslor och tankar?
Aldrig är svaret, ALDRIIG!!
Men ändå händer det, säkert flera gånger om dagen .
Barn och ungdommar blir omplacerade, psyktestade,
utreds utan att ens få en befrågan om de tycker att det skulle bra en bra idé .
Dem får inte ens veta anledningen till varför utredningen har satts igång.
Är det rätt ? Så faan heller!
Vissa blir befrågade, men till vilken nytta när ens röst ändå inte har nån betydelse?
Fråga mig bara , jag vet .
Jag sitter där och har gjort det länge, i flera år .
Och vet ni vad? Jag hör er men ni hör inte mig..


Trackback