Det är svårt att täkna positivt när allt i mitt huvud bara snurrar
och allt jag ser är mörkt
När tar tummeln slut och vart finns mitt ljus ?
Vill inte vara så här negativ till precis allt
Men det är svårt när allt runt omkring mej är svart och öde

Jag vill kunna glädjas åt sånt som innan gjorde mej glad
Kunna vara glad för andras skull
Tycka det är roligt att umgås med vänner
Gilla att vara ute och fest
Allt sånt som vanligvis tillhörde min vadrag och som jag var ganska nöjd med

Då var allting så självklart
Medicinerna funkade , jag sov rätt bra
Jag kunde skratta högt utan att behöva bekymra mej om att
någon skulle förstå att allt var falsk

Jag är rädd för att dem sk ta mej , igen
Att dem ska låsa in mej
Jag är rädd att jag fastnar där
Inlåst
därför fortsätter jag som om ingenting är fel
Men det tar så mycket kraft att försöka hålla fasaden uppe
Det tar så otroligt mycket energi att vara nån jag inte är

Jag tänker inte bli anledningen till att mina vänner ska må dåligt
eller behöver vara oroliga för mej
Även om jag vet att dem som står mej närmast ser på mej hur jag mår
Dem ser rakt igenom mej hur mycket jag än skrattar och ler
Låt mej se ljuset vid tunnelns slut

Jag trodde att jag var nån jävla superwoman
Att ingenting kunde stoppa mej när det gällde folk jag brydde mej om och älska
Men jag hade fel
Jag är precis som alla andra
Det finns en gräns även för mej med hur mycket jag klarar av
Och det behöver inte ens handla om något någon gjort mot mej
Eller att dem ställt för höga krav
Det handlar om min gräns och hur mycket jag verkligen orkar
mestadels med mej själv

Jag vet att det finns vackra människor där ute som jag har sårat
Och  att det inte finns någon ursäkt till vaför man sårar  dem man älskar
Men detta är ingen ursäkt , det är nog mer en förklaring skulle jag tro
Jag orkar inte med mej själv
Jag har hållt på att gå under igen , fast med ett leende på läpparna
Jag har försökt att inte bara dränka mina problem i alkohol
utan har även försökt dränka mej själv
Jag är slut
Helt färdig
Och jag förståt inte vart jag ska få styrka från igen
Jag vet inte vart jag ska leta
Vet inte vart jag ska börja
Jag hade en chans , en möjlighet att fly
Men jag kunde inte ens samla ork för att lämna det här
Jag är förvirrad , inte på tal om hur rädd jag är
Jag vet inte om jag kommer klara det här

Men då vill jag att folk ska se det som en tröst
Att jag redan hade sårat dem och inte fanns där längre
Att det inte gick att lita på mej som  förut
För då skulle jag inte ha nån anledning till att ta farväl
Undermedvetet är detta kanske bara ett sätt att underlätta saker
innan jag försvinner
För jag vet nog egentligen att jag inte har lång tid kvar

Men förlåt mej alla vackra , alla underbra och snälla människor
Och tack för allt ni gjort för mej under alla år
Jag ber om ursäkt att jag inte klarde av att vara där hela tiden som jag sa
Som jag lovade...



Men om någoting skulle hända vet jag med säkerhet att ni klarar er utan mej
Jag vet att ni är starka och kan stå på egna ben
Tveka aldrig på att ni var älskade
För jag älskade er alla varenda sekund